Casablanca bortom filmkulissen

Det första som märks är vinden. Den kommer in från Atlanten, rufsar palmerna och lägger en tunn sälta över läpparna. På esplanaden framför Hassan II-moskén rör sig människor långsamt över den ljusa stenen. Några stannar för ett fotografi, andra söker skugga längs kanterna. Utanför muren slår havet mot kusten. Innanför väntar en byggnad där marmor, trä och mosaik bildar ett nästan överväldigande precisionsarbete.

Casablanca börjar bra här, men staden slutar inte vid sitt stora monument. Den fortsätter i tutande korsningar, bagerier med immiga montrar, kontorshus och kvarterskaféer där stolarna är vända mot trottoaren. Det här är Marockos ekonomiska motor och största stad: utbredd, arbetsam och ibland besvärlig att få grepp om. Belöningen kommer när man slutar leta efter en färdig vykortsbild.

För en svensk långhelg är Casablanca framför allt en stadsresa med havsluft. Den som väntar sig Marrakechs täta koncentration av sevärdheter behöver ställa om blicken. Här ligger mycket av upplevelsen mellan besöksmålen: i arkitekturen ovanför butiksskyltarna, i lunchrusningen och i mötet mellan ett internationellt affärsliv och lokala vardagsrytmer.

Havet och moskén sätter skalan

Hassan II-moskén invigdes 1993 och dess cirka 210 meter höga minaret syns från stora delar av kuststräckan. Läget, delvis över havet, gör byggnaden särskilt dramatisk. På nära håll är det ändå detaljerna som dröjer kvar: snidat cederträ, mönstrade kakelytor och sten som fångar dagsljuset på olika sätt.

Till skillnad från de flesta moskéer i Marocko kan denna besökas av icke-muslimer genom organiserade visningar. Kontrollera tiderna i förväg; böner, religiösa högtider och ramadan påverkar upplägget. Axlar och knän ska vara täckta, och skorna tas av enligt guidens instruktioner. Det är en plats för pågående religionsutövning, inte bara ett arkitektoniskt landmärke.

Avsätt tid även utanför. På vägen mot strandpromenaden förändras perspektivet hela tiden: minareten bakom en rad palmer, moskén mot disigt hav, fiskare vid kustens kanter. Det starka ljuset gör mitt på dagen hårt för både ögon och kamera. Morgon eller sen eftermiddag ger ofta en mjukare upplevelse.

Längre västerut ligger Aïn Diab och Cornichen. Här samsas kaféer, restauranger, strandklubbar och hotell med människor som promenerar eller tränar. Havet är mäktigt men inte alltid badvänligt. Atlantens strömmar och bränningar kräver respekt, och en strandpromenad kan vara dagens bästa aktivitet även när badkläderna blir kvar på hotellet.

En stad att läsa i fasaderna

I centrala Casablanca behöver blicken lyftas ett par våningar. Ovanför mobilbutiker och kafémarkiser finns rundade balkonger, geometriska reliefer, smidesräcken och entréer från stadens stora expansion under det franska protektoratet. Art déco blandas med modernism och arkitektur som lånar former från marockansk byggnadstradition.

Börja kring Place Mohammed V och fortsätt mot Boulevard Mohammed V. Här går det att förstå Casablanca som en ambitiös 1900-talsstad snarare än en gammal medina med moderna tillägg. Monumentala offentliga byggnader möter täta affärskvarter. Spårvagnen skär genom gatubilden och erbjuder både praktisk transport och en rörlig utsiktsplats.

Allt är inte restaurerat. Puts flagnar, en balkong kan vara igenbyggd och en praktfull port nästan döljas av skyltar. Det gör promenaden intressant, men också mer givande med en kunnig arkitekturguide. Fråga gärna efter turer som berättar både om formgivningen och om kolonialtidens maktförhållanden; stadens historia blir tunn om den bara reduceras till vackra fasader.

Vid Marché Central växlar uppmärksamheten från byggnader till råvaror. Fisk, skaldjur, grönsaker och små matställen lockar besökare, men marknaden är ingen garanti för ett billigt mål. Fråga vad fisken kostar, om priset gäller per kilo och vad tillagning och tillbehör kostar. När villkoren är tydliga kan en enkel fisklunch bli ett fint avbrott i stadsvandringen.

Casablanca blir som mest intressant när sevärdheten får sällskap av en vanlig gata.

Två medinor, två olika berättelser

Den gamla medinan ligger nära hamnen och centrum. Innanför murarna blir trafiklederna till trängre gångstråk med vardagsbutiker, små verkstäder och handel. Den är mindre turistregisserad än flera av Marockos mest kända historiska stadskärnor. Samtidigt är den ingen oföränderlig rest av ett avlägset förflutet: hus har byggts om, användningar skiftat och stadens stora historia tränger sig på också här.

Gå på dagen, håll värdesaker nära kroppen och låt promenaden vara lagom lång. Det finns ingen poäng i att försöka göra varje gränd till ett äventyr. Be om lov innan du fotograferar människor, särskilt när någon arbetar eller står i sin butiksöppning. Ett vänligt bonjour eller salam alaykum fungerar bättre än en kamera som kommer först.

Habous, ofta kallat den nya medinan, berättar en annan historia. Kvarteret anlades under protektoratstiden med traditionellt inspirerade gränder, arkader och torg. Resultatet är mer ordnat och överblickbart, men fortfarande fullt av användbara butiker och levande handel. Här finns böcker, tofflor, textilier, oliver och sötsaker.

Följ doften av bakverk och leta efter mandelfyllda gasellhorn, kaab el ghazal. Pâtisserie Bennis Habous är ett välkänt stopp, och en liten ask är lättare att bära hem än den matta som plötsligt verkar helt nödvändig i butikens varma ljus. Ta sedan en paus med kaffe eller myntate. Teet serveras ofta sött; säg till redan vid beställningen om du vill ha mindre socker.

Vid bordet visar staden sin bredd

Casablancas kök kan inte sammanfattas med en enda tajine. Läget vid Atlanten märks på menyerna, och en lunch med grillade sardiner, sallad och bröd kan vara lika minnesvärd som en lång restaurangmiddag. I enklare serveringar är tempot ofta högt, beställningarna korta och maten det självklara huvudnumret.

I Maârif, Gauthier och Racine syns en annan sida: bagerier, moderna kaféer och restauranger där marockanska rätter delar plats med internationella kök. Områdena passar bra för den som vill äta utan att varje måltid behöver kännas som ett utflyktsmål. Alkohol serveras på vissa licensierade restauranger och hotell, men är långt ifrån självklart. Fråga i förväg om ett glas vin är viktigt för kvällen.

Couscous hör traditionellt fredagen till och passar bäst som lunch. Rfissa, med kyckling, linser, kryddor och strimlat bröd, är en annan rätt att hålla utkik efter, även om den inte finns på varje meny. Till frukost räcker det långt med msemen, ett frasigt stekt bröd, tillsammans med honung och ett glas te.

Och filmen? Rick’s Café ger en medvetet iscensatt blinkning till Casablanca, men filmen spelades huvudsakligen in i Hollywood, inte här. Gå dit om stämningen lockar, inte för att söka en autentisk inspelningsplats. Stadens verkliga kvällsscen finns också utanför: ett kafé som fylls efter arbetsdagen, en spårvagn som bromsar in, havsvinden som letar sig mellan husen. Det är där Casablanca slutar vara en titel och blir en plats.